Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 324 –
»Det är Ignatius’ verser,» sade den unga
flickan.
»Hvad för slag? Ni hör era egna verser
uppläsas?» frågade Polaniecki. »Nå, hur finner
ni dem då?»
»Jag tycker, att de inte äro af mig,» svarade
Ignatius.
Och långsamt tillade han, litet stammande:
»Men . .. men . . . jag skall skrifva andra . . .
då .. . jag . . . jag blifvit alldeles frisk.»
Man såg, att denna tanke sysselsatte honom.
»Hvad det var snällt af er att komma hit!»
sade fröken Helena. »Jag ville just be er om ett
råd!»
»Jag står till er tjänst, min fröken.»
»Nej, inte här, behagar ni följa mig till
salongen!»
Några ögonblick därefter sutto de midt emot
hvarandra. Fröken Zawilowska tycktes samla sina
tankar.
I dagsljuset, som fullt belyste henne, varseblef
Polaniecki för första gången några silfverhvita strån
vid hennes tinningar. »Och tänka sig, att hon
ännu inte är trettio år!» var den reflexion han
sorgset gjorde för sig själf.
Därpå började hon med sin lugna, kalla och
beslutsamma röst:
»Jag skulle vilja rådfråga er om bästa sättet
att komma min kusin till hjälp. Jag vet, att ni
är hans vän. Ni har också visat mig mycken
godhet, då min stackars far dog; jag skall bli er
tacksam därför hela mitt lif. . . och börjar med
att anförtro mig åt er, såsom jag aldrig skulle
gjort åt någon. Af personliga, mycket
smärtsamma skäl har jag beslutit, att för framtiden skapa
mig nya lefnadsvilkor. Så länge min far lefde,
tillhörde jag framför allt honom. Se’n inträffade
den här olyckan. Jag ansåg, att plikten ålade mig
att inte öfvergifva min siste släkting, som bär vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
