Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 337 –
Han var nästan säker på, att fru Maszko skulle
vägra. Detta antagande nästan förargade honom.
Han hade nämligen föresatt sig att icke allenast
tala med henne om hennes man, utan en gång
för alla klargöra deras personliga ställning till
hvarandra. Han blef emellertid ganska öfverraskad,
då den unga kvinnan till svar nöjde sig med en
lätt samtyckande böjning på hufvudet. Också hon
hade sin föresats. I hennes hjärta hade så mycken
bitterhet, så mycket agg hopat sig, att hon nu
hoppades få tillfälle att hämnas. Ensam med henne,
skulle han utan tvifvel söka en förlikning. O, med
hvilket hat och förakt skulle hon icke tillbakavisa
honom 1 . . .
Allt under det han bjöd henne handen för att
hjälpa henne upp i vagnen och medan de därefter
sutto vid hvarandras sida i den trånga kupén,
förblef han emellertid fullkomligt likgiltig och lugn.
Utan att förlora tiden började han genast tala om
Maszko . . . Var det icke ett barmhärtighetsverk att
bereda henne på den stundande katastrofen och
åtminstode söka mildra dess häftighet?
»Jag beundrar er mans mod, min fru,» sade
han. »Ett vanligt olycksfall på vägen, och han
skall inte kunna återkomma i tid för att vara
närvarande vid den rättegång, af hvilken hans
framtid i viss mån beror. Han måste utan tvifvel
ha mycket viktiga skäl för att aflägsna sig så
där; det är i alla fall att lämna bra mycket åt
slumpen.»
»Inga olycksfall skola hända på vägen!» svarade
fru Maszko.
Utan att låta afväpna sig af detta svar,
fortsatte han emellertid och lyfte småningom den slöja,
som dolde framtiden för den unga kvinnan. Han
talade länge och med öfvertygelse. Vagnen
stannade slutligen utanför porten till det hus där
Maszkos bodde. Utan att förstå den verkliga
meningen med hans ord och dessutom uppretad öf-
•_’2. — Familjen Polaniecki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
