Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femtonde kapitlet - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 338 –
ver att han icke satt henne i tillfälle att få visa
honom hela sin motvilja, sade hon, i det hon steg
ur vagnen:
»Har ni ett personligt intresse af att på detta sätt
skrämma upp mig?»
»Nej, min fru,» svarade Polaniecki, som nu
ansåg stunden vara inne för en afgörande
förklaring. »Mellan oss kan endast finnas ett helt
och hållet opersonligt intresse: att erkänna min
oförrätt; jag har mot er handlat på ett ovärdigt
sätt och därför ber jag er af allt hjärta förlåta
mig.»
Utan ett ord till svar gick den unga kvinnan
in genom porten. Polaniecki fick aldrig veta, om
detta var hatets eller glömskans tystnad.
SEXTONDE KAPITLET.
Mot slutet af november försämrades Maries
hälsa på ett fruktansvärdt sätt. Så länge hon
kunde, hade hon kämpat emot det onda. Nu slog
det henne till marken. Hon plågades af
hjärtklappning, mattighet och en sådan kraftuttömning,
att hon, liksom liflös, låg på sin soffa; svindel och
värk i korsryggen förvärrade ytterligare detta
tillstånd. Under loppet af en vecka magrade hon till
den grad, att detta väckte allvarsam oro hos läkarna,
hvilka dittills betraktat hennes krämpor såsom
en naturlig följd af hennes tillstånd. Den
genomskinliga blekheten hos hennes ansikte antog en
blåaktig färgskiftning, isynnerhet under skuggan från
hennes slutna ögonlock. Då liknade hennes drag
en döds. Själfva fru Bigiel, som ändå var den
modigaste i hennes omgifning, förmådde icke längre
dölja sin oro. Läkaren för sin del förklarade utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
