- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
341

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 341 –

önskade, att han skulle begråta henne mycket . . .
men att han ändå icke skulle lida.

Då hennes svimningsanfall blefvo allt tätare
och allt längre, hade hon mod att öppna sitt hjärta
för honom. Då han en natt vakade vid hennes
hufvudgärd, tog hon hans hand i sina och sade:

»Stas, jag har en bön att göra digl»

»Hvad då, min älskling?»

Hon tycktes tänka efter, som om hon tvekat
att framställa sin önskan.

»Lofva mig,» sade hon slutligen, »att i alla
fall, om jag skulle lämna dig . . . och det blir en
gosse . . . att du skall älska honom . . . att du skall
vara god emot honom ...»

Med uppbjudande af hela sin viljekraft
undertryckte han de snyftningar, som tillsnörde hans
strupe, och svarade med nästan lugn röst:

»Min älskling! . . . Jag skall älska er båda,
både dig och honom. Tvifla aldrig på den saken!»

Den unga kvinnan ville föra hans hand till
sina läppar, men förmådde det icke . . . och log i
stället tacksamt mot honom.

»Ännu en bön,» sade hon efter en stunds
tystnad. »Jag ber dig, blif inte förskräckt, tro inte,
att jag anser någon fara förefinnas . . . nej, visst
inte . . . men jag skulle ändå vilja, jag skulle vilja
bikta mig.»

Polaniecki genomilades af en rysning från
hjässan till fotabjället.

»Det är bra, mitt barn,» sade han med
sloc-nad stämma.

Hon påminde sig de ord, hvilka förr tyckts
behaga honom, och, liksom för att visa honom, att
det endast vore fråga om att uppfylla en vanlig
religiös plikt, upprepade hon, denna gång med ett
nästan gladt småleende:

»Stasl Gudstjänst! Ser du!»

Följande dag biktade hon sig. Stas var så
säker på att se sig förlora henne, att han förvå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free