Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 344 –
sina läppar och länge höll den tryckt mot dem,
medan han darrade i alla lemmar. Hans glädje
gaf sig tillkänna genom klagande suckar, som
frampressades ur detta bröst, hvari under så långa
dagar så mycken ångest och dödsfruktan
samlat sig.
Under tiden undersökte de båda läkarna den
sjuka. Då de efter sin rådplägning kommo ut,
logo deras ansikten. På Polanieckis feberaktiga
frågor gaf den gamle husläkaren, en tvärvigg med
glasögon och hjärta af guld, det snäsiga svaret:
»Hur hon mår? . . . Hur hon skall må? . . .
Tacka Gud! ... Det är allt!»
Polaniecki tackade också Gad. Äfven om han
icke varit troende, skulle han ändå gjort det, med
ett hjärta, som öfverflödade af tårar och
tacksamhet; han skulle ha tackat den gode Guden, som
haft förbarmande med honom och tillåtit, att
syndens återsvall kommit i form af ånger, af sorg,
af marter — men icke i dödens gestalt.
Nu först inträdde han på tåspetsarna i sin
hustrus rum. Marie gaf honom en af dessa blickar,
i hvilka hälsan och lifsglädjen redan återföddes.
»Ser du, Stas, jag mår bättre,» sade hon.
»Ja, älskade,» svarade han sakta, »du mår
bättre. Du skall nu bli alldeles bra!»
Han satte sig tyst bredvid henne. Han erfor
liksom fruktan att skrämma de goda utsikterna.
Men lyckan, kärleken öfverflödade i hans själ. Han
lutade sig öfver henne, omfattade hennes knän
med sina armar, stödde sitt hufvud mot dem och
förblef länge orörlig i denna ställning.
Så försvagad och utmattad hon än var, log
hon strålande mot honom. Hon insvepte honom
med sin ömma blick och pekade därpå med sitt
afmagrade och genomskinliga finger på honom åt
fru Bigiel:
»Han älskar!» mumlade hon.
Dagen därpå vaknade hon vid full besinning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
