- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
350

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 350 –

magert, gult ansikte, som åldrats minst ett tiotal
år. Pälsen hängde som en säck kring honom. Vid
åsynen af de båda vännerna tycktes han förlägen.
Han tvekade ett ögonblick. Skulle han gå utan
att låtsa se dem?

Trottoarerna voro emellertid nästan öde, och
blott några steg skilde dem. Med ett plötsligt
beslut vände han sig för den skull emot dem och
tilltalade dem med feberaktig häftighet och hög
röst, som om han velat förbrylla dem och förmå
dem glömma hvad alla tre tänkte på.

»God dag! Det kan man kalla en lycklig
slump! Jag är begrafven på landet och kommer
blott sällan till staden. Jag har varit i frukthandeln;
man har föreskrifvit mig en drufkur . . . Men de
drufvor, som komma hit i lådor, smaka sågspån.
De här skola kanske vara bättre. Så kallt det
är, eller hur? På landet ha vi två fots snö.»

De fortsatte sin väg tillsammans utan att kunna
frigöra sig från den förlägenhet, som plågade dem
alla tre.

»Ni tänker resa till Egypten, efter hvad jag
hört?» frågade Polaniecki.

»Ja, det är ett gammalt förslag . . . som jag
ändtligen tänker förverkliga. Vintern på landet,
och alldeles ensam till på köpet . . . det är inte
roligt!»

Han tystnade tvärt, då han märkte, att han
vågat sig ut på glanskis.

De gingo tysta ett stycke med den pinsamma
känsla, som man erfar för hvarje gång man efter
tyst öfverenakommelse talar om likgiltiga och
obetydliga ämnen för att undvika andra viktigare och
smärtsamma, som undanskjutas i hjärtats bakgrund.
Osnowski skulle velat taga afsked; men
världsmänniskorna äro slafvar under formen och söka
på allt sätt rädda skenet till och med under de
bittraste sorger. Han sökte för den skull ett enkelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free