- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
351

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 351 –

och naturligt skäl. Som intet dylikt föll honom
in, försvårades endast deras ömsesidiga förlägenhet.
Slutligen skildes han från sina följeslagare liksom
en man, som icke längre förmår härda ut. Men
i sista ögonblicket greps han af blygsel och
återvände till dem. Denna komedi syntes honom
outhärdlig . . . Han hade fått nog af den. Nej, ingen
hemlighetsfullhet längre. Den omsorg, med hvilken
han sökt undvika hvarje hänsyftning på sin olycka,
var blott feghet. Hans ansikte vittnade om hans
smärta. .. och med sin andfådda, afbrutna röst
sade han, i det han oupphörligt drog efter andan;

»Mina herrar, jag ber er förlåta mig, att jag
ytterligare uppehåller er. Men som ni vet, har jag
skilt mig från min hustru. Jag ser intet skäl,
hvarför jag skulle dölja det för er. Dessutom vill jag
förklara . . . att detta varit mitt fel, det vill säga,
skett med min egen vilja . . . och att min hustru
inte har . . . absolut inte har ...»

Men hans röst kväfdes, han förmådde icke
säga mera. Han hade velat anklaga sig själf och
insåg huru förtvifladt orimlig denna osanning var.
Meningslösa ord, som hvarken pliktkänsla eller
umgänges* och sällskapshänsyn skulle kunna motivera
eller rättfärdiga.

Då aflägsnade han sig förtviflad med sina
drufvor och hela tyngden af sin olycka.

Swirski och Polaniecki fortsatte sin väg under
intrycket af denna händelse.

»Sannerligen, gör det mig inte riktigt ondt om
honom!» sade slutligen Polaniecki.

Och målaren tillade:

»Jag tror, att det bästa man kunde önska
honom vore att få dö!»

»Och ändå, om någon finnes, som inte förtjänar
denna olycka, så är det han.»

»Ja visst,» återtog Swirski. »För hvar gång
jag tänker på honom, ser jag honom kyssande sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free