Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 353 –
att han icke förmådde röra sig eller tala eller ens
samla och ordna sina tankar.
Därpå försvann synen.
Han började förhöra barmhärtighetssystrarna,
som detta älskade ansikte sannolikt skickat till
honom. Systrarna skötte honom omsorgsfullt, men
han förtärdes af saknad.
NITTONDE KAPITLET.
Efter målarens och skaldens afresa lefde
Polanieckis alldeles för sig själfva och sågo knappt
någon utom makarna Bigiel, fru Emilia och
professorn. Men denna lilla krets förslog fullkomligt,
och ändå lyckligare voro de, då de befunno sig på
tu man hand.
Enformigheten i denna molnfria husliga lycka
erhöll för öfrigt alldeles tillräcklig omväxling af de
små nyheter, fru Bigiel hörde ute i staden och
meddelade. På detta sätt fick Polanieckis veta,
att Osnowski slutligen förverkligat sin dröm att
resa till Egypten; han hade företagit denna resa,
men icke ensam, utan i sällskap med sin Annette, i
hvilken han tycktes vara mera förälskad än
någonsin. Kresowski — som varit vittne i duellen
mellan Gatowski och Maszko — hade träffat dem i
Trieste och berättade småleende, att fru Osnowska
hade en »ödmjuk botgörares» uppsyn, men, såsom
en person, hvilken af erfarenhet visste, huru olyckan
förkrossar själarna och huru uppriktig ångern kunde
vara, svarade Polaniecki med öfvertygelse, att från
den stund som Osnowski förlåtit sin hustru, hade
ingen rätt att visa sig strängare mot henne än han.
Kort därefter hörde de en annan nyhet, som
var ännu mera öfverraskande och till den grad
23. — Familjen Polaniecki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
