- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
362

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 362 –

lighet med de oföränderliga traditionerna för tio,
tjugu och hundra år sedan. Ingenting kunde
upptäckas, som ens på långt håll liknade denna
andliga spänning, denna oupphörliga, vaksamma energi,
på hvilken handel och industri och städernas
verksamhet i allmänhet hvila. »Om jag också endast
sätter en smula lif och rörelse i denna förstening,»
tänkte han, »är redan detta ett stort steg framåt.»
Han påminde sig sin vistelse i Belgien och huru
därstädes själskraften, viljans spänning, tog
försteget framför de starkaste maskiner. I detta
afseende kunde han lita på sig; han visste med sig,
att han var i besittning af ihärdighet och energi.
Allt hvad han dittills företagit hade måst gå med
godo eller ondo I affärer måste man anställa
noggranna beräkningar. Han skulle också nu göra
detta, och i stället för att slå ned hans mod, blef
det öfvergifna skick, hvari hans egendom befann
sig, en sporre. Denna dvala, denna försummelse,
denna tröghet, denna sömnaktighet tycktes utmana
honom, och då han blickade omkring sig, sade han
nästan glädtigt: »Det är bra, vi skola mäta oss
med hvarandra!» Han brann af ifver att börja
striden.

Denna första mönstring och de tankar, den
ingaf honom, fördärvade icke hans goda lynne.
En blick på klockan visade, att om de ville
deltaga i mässan, måste de skynda sig: hans rund
hade räckt längre än han trodde. Men vagnen
var förspänd. Han återvände till boningshuset och
knackade på sin hustrus dörr.

»Hennes nåd, borgfrun!» sade han,
»gudstjänsten väntar!»

»Du kan komma in,» återtog Maries glada
röst; »jag är färdig.»

Han trädde in i rummet och såg henne,
förtjusande i en ljus klädning af tunt tyg, liknande
den hon bar, då han första gången kom till
Krzemien. Det var en fyndig och öra uppmärksamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free