- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
363

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 363 –

från hans hustrus sida. Han förstod den och
sträckte sina armar mot henne.

»Fröken Plawicka!» utropade han, »o, var
hälsad!»

Hon kom förvirrad till honom, stödde sin
rosiga nätipp mot hans kind och pekade på vaggan,
i hvilken den lille Stas sof.

Därefter begåfvo de sig till kyrkan, åtföljda
af pappa Plawicki. O, hvilken vacker, strålande
vårdag, uppfylld af ljumma fläktar och glädje! . . .
Göken gol i skogen, storkarna vandrade
gravitetiskt omkring på de fuktiga ängarna. Längs vägen
flögo härfåglar och skator framför vagnen från träd
till träd. Då och då gled en vindpust öfver
plogfårorna som öfver vågor, kom grässtråna att nicka
och utbredde flyktiga skuggningar öfver fältens ljusa
grönska. Man inandades en doft af jord, gräs och vår.

Då grepos de båda makarna af minnenas
mängd. Hos Marie vaknade åter den gamla af
vistelsen i staden något dämpade kärleken till
landet, till födelsebyn, till skogarna, de grönskande
bladen, vildaplarna, som själfsått sig på ängarna,
plogfårorna, som sammandrogo sig i fjärran, de
vida rymderna, himlahvalfvets oändlighet, som
knappt märktes mellan husraderna i de folkrika
städerna. Allt detta uppfyllde henne med en halft
omedveten vällust, som gränsade till berusning.
Polaniecki åter tänkte på den dagen, då han begaf
sig till kyrkan i sällskap med samme pappa
Plawicki, då, liksom nu, härfåglarna och skatorna
flögo från träd till träd. Med ens stod hela deras
roman för hans ögon . . . deras första möte på
aftonen i matsalen, då hon bjöd honom en ’kopp te,
och den förtjusning, med hvilken hon genast
intagit honom, och deras missförstånd och den
sällsamma del, hon tagit i Litkas lif, och deras
giftermål och deras samlif och dessa svängningar i
lyckan och de förvandlingar hans inre genomgått
under inverkan af denna så rena själ och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free