Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 366 –
»Men hvad då?» frågade landtrådet.
»Litet vildhjärna! Ni vet ju, granne... -att
han på sin tid tryckte mig mot väggen för usla
tjugutusen rubel; jag måste sälja Krzemien. Och
se’n? Se’n köper han tillbaka samma Krzemien
. . . Om han visat sig mindre hård mot mig, skulle
han vid min död ha ärft Krzemien, i egenskap af
min dotters make, och följaktligen hade han inte
behöft köpa igen det. Ja, bevars, en duktig karl
. . . men där . .. (han lade spetsen af pekfingret på
pannan) där jäser och kokar det ännu! . . . Nå, det
är då inte någon stor synd . . .»
»Hm!» nöjde sig landtrådet med att svara.
För sig själf tänkte han: »Det skulle inte
funnits kvar något alls af Krzemien, om den där
gamle narren längre skött det.» Hans naturliga
godhet afhöll honom emellertid från att meddela
denna tanke åt sin följeslagare.
Plawicki suckade.
»Nya bekymmer på min ålderdom, ty jag vet
nog, att allt kommer att falla på mitt hufvud!»
Landtrådet var nära att låta sitt hjärtas skri
undfalla sig.
»Gud bevare dem därifrån! ...»
Han betvang sig emellertid på nytt och
erinrade sig i tid, att faran icke var stor annat än
i orden. Plawicki själf trodde icke särdeles mycket
på den. Hans måg ingaf honom en hälsosam
aktning, och han förstod mycket väl, att om också
allt hädanefter skulle hvila på ett enda hufvud,
så skulle detta icke vara hans.
Då vagnarna stannade nedanför förstugubron,
väntade Marie dem på första trappsteget med sitt
barn i sina armar.
»Jag får presentera min son för er,» sade hon
till landtrådet, »en vacker gosse och så snäll se’n!»
Med dessa ord räckte hon barnet mot Jamisz, som
likväl nöjde sig med att nypa det i kinden . . .
Vid detta obetydliga ynnestbevis började den unge
mannen skrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
