- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
368

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 368 –

plikten, liksom den verkliga rikedomen, ligger åter
hos jorden!»

Herr Jamisz, som i likhet med mer än ett
»råd» hade den lilla svagheten att gärna höra
sig själf tala, slöt till hälften ögonen, liksom för
att höra sig bättre, och fortfor:

»Ja, ni har återkommit genom henne, er kära
och värdiga hustru! Ja! Det är hennes förtjänst;
måtte vi kunna räkna på många dylika kvinnor
bland oss; men detta hindrar inte, att ni själf,
Polaniecki, utgått från jorden och att jorden
dragit er till sig och återtagit er .. . Vi borde
allesammans inte bära annat emblem i våra vapen
än plogen! Och jag säger er åter en gång: det är
inte allenast herr Stanislaus Polaniecki och fru
Marie Polaniecka, som återkomma till oss, utan
familjen Polaniecki, därför att den ärft så många
på hvarandra följande generationers instinkt, hvilka
alla vuxit upp på landet och hvilkas stoft är
liksom denna jordtorfvans sekulära gödningsämne.»

Därpå lyfte landtrådet Jamisz sitt glas och
utropade:

»Jag dricker en skål för fru och herr
Polaniecki, för familjen Polaniecki!»

»Familjen Polanieckis skål!» upprepade med
dundrande stämma den förträfflige Gatowski, hvars
ömma hjärta, i brist på vältalighet, i detta
ögonblick förlät familjen Polaniecki alla de plågor, alla
de sorger han uthärdat för dess skull,

Alla gästerna närmade sig med glaset i hand
Marie. Den unga kvinnan tackade dem rörd med
ett småleende; då ordningen kom till den älskade
maken, lutade hon sig intill hans öra och hviskade:
»O Stas, hvad jag är lycklig!»
Sedan alla återtagit sina platser, hördes därpå
pappa Plawickis röst:

»Ja, hålla fast vid jorden, klänga sig fast
vid henne, det är hvad jag aldrig upphört att
predika!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free