Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlag absolut nödvändigt, och ett land kan för öfrigt
icke anses fullständigt kändt, förrän hufvuddragen af
dess topografiska förhållanden blifvit fastställda. De
kartografiska arbetena försvara därför väl sin plats och
äro på samma gång en måttstock på den grundlighet,
hvarmed landets undersökning försiggått.
Geologien torde kanske mer än någon annan
vetenskap, detta såväl direkt som indirekt, hafva profiterat
af polarforskningen, och det var för öfrigt geologiska
spörsmål, hvilka gåfvo anledningen till den
vetenskapliga polarforskning, som utgått från Sverige. När O.
Torell började studera de lösa jordaflagringarna och
bergens afslipningsfenomen hos oss samt (1856) lärde känna
glacierernas verkningar i Schweiz, fann han det
önskvärdt att utsträcka sina forskningar till polarländerna,
där glaciärerna äro utvecklade efter en helt annan
måttstock än i Alperna. Det var detta, som gaf anledning
till hans första resa till Spetsbergen 1858, hvarefter han
besökte Grönland 1859 — på Island hade han varit
redan 1857. Hemkommen från Grönland planerade han den
stora expeditionen 1861, i hvilken såsom nämndt sju
andra naturforskare deltogo, representerande geologi och
mineralogi, geografi och geodesi, astronomi, fysik,
botanik, zoologi och på sätt och vis äfven hydrografi.
När vi nu såsom ett geologiskt faktum kunna
anföra, att Sverige under istiden, i analogi med det nutida
Grönlands inre, var betäckt af en väldig inlandsis af
kanske ett par tusen meters mäktighet och att denna
inlandsis sträckte sig öfver norra Tyskland och en stor
del af Ryssland, så kan detta sakförhållande sägas hafva
framgått genom jämförelser med förhållandena inom
polarområdet. Och sedan vi nu veta, att vårt krosstensgrus är
den forna inlandsisens moräner och att den hvarfviga
leran, som utbreder sig öfver en så stor del af södra och
mellersta Sverige och där utgör en viktig åkerjord, är afsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
