Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan de en tid såsom ruiner betecknat frostens och
vågornas förstörande magt grusas och försvinna i hafvet.
Utmed den vanligen brant stupande stranden finner man
endast här och der smala låga landremsor eller
strandskär, der en landstigning kan göras.
Landet, som sluttar från söder mot norr, är högst
på dess sydostligaste del, der det når en höjd af 200
till 300 fot; men två berg höja sig deröfver. Det
ostligare af dessa, Mount Misery, blef mätt år 1839
vid den franska expeditionens besök derstädes och
funnet vara omkring 1,200 fot högt. För öfrigt
erbjuder landet betraktaren ingen synnerlig omvexling,
utom den, som uppstår mellan snöfläckarne (Beeren
Eiland har nemligen inga verkliga glacierer) i några
dälder och den omgifvande gråa och svarta marken,
samt mellan den sistnämnda och åtskilliga små sjöar,
som finnas på bergsplatån; men något så vidrigt intryck,
som man tillagt det i äldre beskrifningar, torde det ej
kunna åstadkomma, ty äfven der finnas grönskande
fläckar, hvilka tillsammans med utsigten öfver det vida,
gränslösa hafvet, som sköljer den fantastiskt sönderbrutna
stranden, böra vara rätt behagliga. Keilhau berättar
nemligen, att han nära foten af Mount Misery träffade på
en liten dal, som var rikt vattnad af en bäck, och der
det förekom en gräsoas, hvilken på flera hundra fots
längd och ett hundra fots bredd fullkomligt skylde
stengrunden med sitt halfalns höga gräs, bland hvilket några
barn af den höga nordens flora, en Cardamine,
Polygonum viviparum och Saxifraga cernua här och der visade
sina täcka blommor. Rhododendron lapponicum har här
enligt Malmgren, som 1864 besökte ön, sitt nordligaste
vextställe, och att för öfrigt vegetationen erbjuder någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>