- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
51

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitet 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hastig fart gled båten öfver dess yta. Djuren rörde sig
ej. Ändtligen lyckades det att komma i skjul bakom
ett väldigt isblock. Man behöfde nu ej längre befara,
att djuren skulle blifva skrämda, och började att med
åror och båtshakar efter harpunerarens anvisning arbeta
sig fram mellan isstyckena. Snart var båten tätt under
det stora isblocket, mot hvilket en långsam dyning, som
häfde de mindre ismassorna i en gungande rörelse, bröt
i starka bränningar. Dessa måste undvikas, och båten
kom åter inom synhåll för hvalrossarne, och ehuru det
af bränningen förorsakade bullret till större delen förtog
ljudet af båtens rörelse i isen, dröjde det ej länge,
innan djuren började röra sig och det ena höjde
hufvudet. Ögonblickligen stod båten stilla, alla hukade
ned sig så godt de kunde, och snart hviskades det: »de
äro stilla.» Harpuneraren ställde sig med harpunen
färdig till kast och gevären lades så nära till hands
som möjligt. Ännu några famnar och harpunen hade
kunnat nå dem, då djuren åter lyftade upp sina
hufvuden, betraktade oss med stolta blickar och höjde
främre delen af kroppen, hvarvid den tjocka huden
på halsen lade sig i stora veck. »De gå ned! Skjut!—
jag den, du den — tätt bakom örat!» Båten stannade,
harpunen hven genom luften och två skott brunno af.
Båda djuren sjönko ned på isen, det ena orörligt —
lotsens kula hade träffat — det andra med tecken till lif.
Dunér räckte sin bössa åt rorsmannen. Åter en knall,
och en blodström från halsen visade, hvar skottet träffat.
Djuret reste sig upp till sin halfva längd. »Skjut, jag
hinner ej taga bössan!» ropade Uusimaa åt Chydenius.
Skottet gick, djuret sjönk, och en ny blodström från
bröstet ingaf hopp om att det fått nog; men hvalrossen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free