- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
66

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitet 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att en eller flera lappar nedstörta utför de flera
hundrade fot höga och branta klippväggarne och omkomma,
men det oaktadt har egaren hvarje vår flera
kontraktsanbud än han kan antaga. Endast på ett och annat
ställe, såsom på Vestmanö vid Island, skötes denna jagt
med någon urskiljning, och man dödar blott ungfoglar
och lemnar de gamla i fred; man är i så fall viss på
att hvarje år hafva säkra leverantörer af ny afkomma.
På Spetsbergen skulle denna jagt ej löna sig, der lunnen
är en obetydlig kontingent af fogelfjellens bebyggare,
för hvilkas skaror han helt och hållet träder i
bakgrunden.

Ehuru vinden, som hela tiden hållit sig på
nordkanten, fortfarande var vidrig, och underrättelserna om
isens tillstånd alltjemt desamma, beslöt Torell likväl att
våga ett försök att tränga norr om Spetsbergen. Massor
af is sågos drifva söderut förbi oss, och vi kunde häraf
sluta att någon förändring inträffat der de kommo ifrån.
Kl. 10i på aftonen den 30 Maj gingo derföre båda
fartygen till segels, följda af briggen Jaën Mayen, och
för en laber nordnordostlig bris började vi i sakta mak
kryssa mot norr. Efter ett längre slag från land
möttes vi redan på natten af ett tätt drif-isfält, som åt
vester sträckte sig så långt ögat från salningen kunde
se; mot norr var farleden ännu öppen, endast här och
der mötte spridda isblock. Stora skaror teistar, rotges
och alkor flögo och simmade kring isstyckena; under
döfvande larm och skrän var ett ofantligt stort sällskap
»Borgmästare» på ett isstycke församladt kring en
flänsad sälhund. Stundom stack en storsäl sitt vackra
hufvud öfver vattnet helt nära oss; han visade sig dock
mindre allmänt än vi väntat, förmodligen i följd af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free