Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isens läge och öppna en och annan ränna mellan
blocken, men arbetsfältet för draggningen måste
inskränkas till dessa sparsamma öppningar och till fartygens
närhet. Alkor, teistar och hafhästar försvunno och
togo sin tillflykt till mera öppet vatten, och endast
måsar, tärnor och tjufjo funno trefnad i vår omgifning.
Fotvandringar så på land som öfver isen började också
bli högst besvärliga; skaren upptinade för den allt
starkare verkande solen och förlorade sin bärkraft, isen
»murknade» och brast ofta under stegen. Vid nästan
hvarje steg nedsjönk man till långt öfver knäen, och en
sjettedels mil medtog krafterna lika mycket om ej mer,
än en hel mils vandring under vanliga förhållanden.
De första bland oss, som fingo röna dessa svårigheter,
voro Blomstrand och Smitt, som den 14 Juni gjorde en
3/4 mils vandring till det inre af viken. Härom Smitt:
»Vägen går längs den numera snöfria stranden öfver
rullade småsten, som hopats samman till en vall,
hvilken från hafvet afgränsar en nu frusen och
snötäckt lagun. Men der fjorden svänger in mot vester
är det genare att taga vägen öfver sjön. Ofvanpå
fastisen är en vattendränkt snö betäckt af ett tunnare
islager. För hvarje steg gungar och brister detta täcke
under våra fötter, och vi vada till knäen i issörja. Långt
borta vid en vak synes en säl njuta af lugnet och solen.
Att låta den ligga i fred är ej möjligt, när bössan är
till hands och laddad. Vi närma oss försigtigt den
mörka fläcken. Men det är omöjligt att smyga sig tyst,
när isen brakar för hvarje steg. Ännu är hållet för
långt, och likväl anar sälen oråd. Han lyfter sitt
hufvud, ser sig orolig omkring och lyssnar till misstänkta
ljud, dem vinden förer till hans öra. Det är ej tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
