Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröja: ett knä mot isen och bössan till kind. Skottet
går af, men sälen dyker trygg i sin vak. Vi ville pröfva
om Uusimaa hade rätt, då han härom dagen försäkrade,
att, när sälen ej är sårad, kommer han åter upp om en
stund. Väl en halftimma vaktade vi med färdiga gevär,
men ingen säl kom, och ett kallt fotbad blef lönen för
vårt besvär och afkylde jagtifvern. Efter en fjerdedels
mils gång nådde vi land, som öfverallt bär märken
efter fordna glacierers inverkan. Sådant är låglandet
mellan stranden och den platåformiga bergsträcka, som
brant reser sig en fjerdedels mil vester från fjorden. Man
har att gå öfver afbrutna, några famnar höga vallar och
kullar, bildade af glimmerskiffer- och qvartsflisor från de
närliggande bergen. Den påträngande snöisen har samlat
och danat dessa vallar i sträckor, som här och der
genombrutits af vårens och sommarens strida bäckar. Ännu
är det väl vinter, men hans magt är förbi. Snörasen
ifrån bergen, hvilka ljuda likt en aflägsen kanonad, tala
om den rörlighet, som solvärmen ger den smältande
snön, och här äro låglandets kullar fria från den. Den
lilla Saxifraga börjar utveckla sina blomknoppar, hvilka
likt röda prickar här och der skymta fram mellan grus
och mossa. Och strandvipan, norrmännens »fjæreplytt»
(Tringa maritima), springer pipande bland stenarne med
sin egendomligar vana att skiftesvis sträcka upp sina
vingar, den ena efter den andra. Man får syn på den
lilla varelsen, innan bössan är i ordning, har hon
försvunnit bland stenarne, hvilkas färg äfven är hennes,
men slutligen blir hon vårt byte. Emellan kullarne är
färden tröttande nog öfver snön, täckt af skare, så svag
att foten vid hvarje steg sjunker alnsdjupt ner. Men på
afstånd skymtar en gråhvit fläck, hvilken kikaren visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
