- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
95

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra stenflisor, och med tvenne små färskvatten, der
pilgässen redan tänka på rede. Det är såsom ett
deltaland genomskuret af en mängd grenar af glacierbäcken,
som ilar ned mot hafvet. Närmare oss öfvergår detta
lågland i en ås af 70 fots höjd, bildad af lera och sand,
påtagligen en ändmorän, som glacieren fordom skjutit
framför sig, då dess verksamhet var större än nu. På
sina ställen har leran bredt ut sig som en ström, och
från glacieren nedspolas ansenliga massor af slam och
grus, och elfvens vatten är tjockt deraf. At vester går
härifrån en trång öppning mellan bergen, dit vi styra
stegen upp mot det branta stenraset vid deras fot. En
rödgul quartsit var här rådande jemte glimmerskiffer och
kalk. Allt mödosammare blef vandringen, och då
skörden af mineralier var klen, togo vi vägen åter hemåt.
Den blef långsam och tröttande, och först kl. 5 om
morgonen den 15 stodo vi åter på Magdalenas däck.»

Öfver vår fjord låg ofta dimma, men lugna, klara
och vackra dagar blefvo ej sällsynta, så att man äfven
med måttlig beklädnad kunde arbeta sig varm. Solens
ljus och värme återkastades kraftigt och behagligt
emellan de bländande isblocken, som hvarhelst de träffat
sex famnars vatten stodo på grund, och en båtfärd,
som slingrade sig fram genom irrgångarne af öppningar
och rännor mellan de hvita, till utseendet lätta, luftiga
isklipporna, var i sanning njutningsrik. Så långt ögat
kunde se mot norr, höjde sig dessa brustna torn och
rasade murverk af snö och staplad is, som, ju längre bort
man sökte följa dem, småningom förlorade sina fina, men
djerfva begränsningslinier, tills de jemnades af afståndet
och i det aflägsna fjerran, såsom ett tunnt snötäcke,
sammansmälte med en horisont af renaste blåa färg. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free