- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
112

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Midsommardagen medförde ingen förändring; den
nordliga vinden fortfor. Sedan vi på stranden förlustat
oss med målkastning, brottning och andra idrotter,
samlades alla på Magdalena, att der fördrifva aftonen.

Bäst vi sutto i kajutan, hördes ropet: »en björn!»
och då vi skyndade upp på däck, sågo vi en isbjörn,
som helt nära fartyget i sakta mak lunkade på isen
och hoppade från det ena isstycket till det andra.
En båt utsattes genast, v. Yhlen, harpuneraren och
några man sprungo ned, och snart voro de tätt invid ett
högt isstycke, som låg emellan dem och ett annat lägre,
på hvilket björnen stod. Af någon anledning dröjde det
innan man fick gevären i ordning, ett skott klickade,
och fångstmän från briggen Jaen Mayen lade ut, mot
all förmodan, hunno fram till stället, fällde björnen
med ett väl riktadt skott och togo honom utan
vidare såsom sitt byte. Vi blefvo i början något
förvånade öfver detta handlingssätt, men fingo snart veta,
att det var brukligt på Spetsbergen. Våra fångstmän
voro visserligen ledsna att bytet, hvaraf de skulle
erhållit sin andel, gått dem ur händerna, men icke det
minsta uppbragte mot folket på Jaen Mayen; de skulle
hafva gjort pa samma sätt, om de varit i tillfälle dertill.
Man kan upptäcka ett byte, jaga det länge, ja, såra det,
och likväl kan ett parti från ett annat fartyg komma
och döda det, och sedan behålla det för sin del, utan
att den minsta träta uppkommer mellan dessa ingalunda
passionsfria och ganska vinningslystna menniskor, som
hafva jagten i dessa nejder till sitt yrke. Jaen Mayens
folk kommo äfven genast, såsom om intet ovanligt
passerat, till sidan af Magdalena och visade den stora,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free