- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
166

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergår i en bergshöjd af samma bildning, som den vi
sett vid Hecla Mount, brokig skiffer, qvartsit, grå och
hvit kalk, ofta med flintbollar. Landet höjer sig här
i ett par terrasser, hvilkas sidor ofta äro täckta af ras
och här och der stupa brant ner i fjorden. De
tvärbranta bergväggarne af kalk voro tillhåll för stora skaror
måsar, som hade sina nästen i springor och klyftor.
Öfverst sågos kryckjor (Larus tridactylus) och
stormåsar (Larus glaucus) och derunder, 50 till 150 fot
högt, ismåsar (Larus eburneus) sysselsatte att rufva
sina ägg. För upptäckten af ismåsens häckplats, hittills
obekant och fridlyst för naturforskarens påhelsning, har
vetenskapen att tacka Malmgrens skarpa öga. Han såg
honorna, der de lågo i sina nästen, men för tillfället var
det omöjligt att närmare undersöka ägg och bon, hvilket
först längre fram lyckades. Sedan de gjort en
ortbestämning, fortsatte de färden något längre inåt viken
och togo derefter vägen öfver isen, till den så kallade
Hvalrossudden på södra sidan bayen. Här gjorde de
åter en bestämning och hvilade ut.

Under natten uppstack storm, som tilltog ju längre det
led mot morgonen, och det var ej lätt att komma i lä. Man
gjorde tidigt uppbrott och tog vägen hemåt öfver isen till en
af de små kalkholmarne. Här öfverraskades de af en
björnfamilj, som längre fram på isen mellan norra stranden och
en holme var som bäst inbegripen i en måltid på sälhund och
nu spärrade vägen, den enda, der isen var lämplig att
beträda. Honan med en två-årig och en årsgammal unge voro
de, som egentligen lagt vantarne på fångsten, ty hannen,
underlägsen henne i styrka, tycktes ej få dela målet. Han
höll sig på tillbörligt afstånd och vankade i stora lofvar
nedslagen och orolig omkring sina sjelfviska fränder, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free