Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstående ögon, röda som glödande kol. Snart ger han
vattnet ett brusande slag med bakfötterna och försvinner
för att efter några ögonblick åter höja sig. Hans
kamrater, i början något häpne, hasta till hans hjelp, samla
sig rundtom båten i fruktansvärda flockar af tio till trettio
stycken och under högljudt vrålande höja de oroliga
blickar mot sina fridstörare. Nu kräfver jagten jägarens
själsnärvaro och hela uppmärksamhet. Är harpuneraren
väl rustad, ertappar han och fängslar, så långt harpuner
och linor räcka, den ene åskådaren efter den andre vid
båten, som sålunda mången gång har att uthärda styrkan
af tio och än flera af dessa kolosser, hvilka slitas hvar
och en åt sitt håll. Fångarne halas nu en och en i
sender till båten, harpuneraren fattar sin tveäggade lans,
gifver djuret ett slag öfver hufvudet, hvarvid det plägar
vända sig något mot båten, och sänker det mördande
vapnet djupt i dess bröst. Det döende offret slår
förtvifladt omkring sig, båten darrar i alla fogningar och
vattnet färgas rundtom än mera högrödt af blod. Nu följer
samma scen med de öfrige fångarne. När djuren dött,
dragas de upp på ett isstycke, hvarpå huden med späcket
aftages, klyfves i två halfvor, och framdelen af skallen
afhugges för att erhålla tänderna. Då en harpunerare
har ett djur af flocken fast vid båten, får enligt
jagtbruket ej en annan båt jaga samma flock, emedan den
då sprider sig. Ett sådant tilltag är ej rådligt, och det
skall på Spetsbergen hafva inträffat, att en harpunerare
med lansen dödat en annan, som sålunda förstörde
jagten för honom. Harpunerarens yrke är vådligt och
olyckor äro dervid ej sällsporda.
Eljest är hvalrossen aldrig den förste, som
anfaller. Parry berättar, att han på sin affärd norrut ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
