- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
196

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Heenloopen Strat, som vi så ofta hört talas om.
Under rodden fingo vi åter en af dessa arktiska dimmor som
äro så hinderliga för seglaren i ishafvet. Den kom
framvällande mot oss, och snart sågo vi intet utom vår båt
och de närmaste isstyckena. Inom kort fingo vi likväl
ett lifligt skådespel. På ett högt isstycke, som
sannolikt stod på grund, upptäckte Peterssens skarpa öga en
björnhona med två ungar. Han sände en reffelkula
emot modren, ehuru utan att träffa henne dödligt. Till
stor och högljudd fröjd för manskapet, som påstår, »att
björnen, oaktadt sin ohjelplighet till sjös, tror sig vara
en stor sjöman, och derföre, då tillfälle dertill erbjuder
sig, tager sin tillflykt till sjön, hvarest han dock är
ohjelpligt förlorad och lika lätt att döda som ett får»,
hoppade alla björnarne genast ifrån isstycket ned i
vattnet och summo undan. Vi rodde förbi ungarne, som
fräste emot oss, och upphunno snart modren, som
sköts af Petersen. Så snart hon var upptagen i båten,
rodde vi efter ungarne, af hvilka jag träffade den ene.
Det dröjde ej länge, innan äfven den andre var dödad.
Samma dag sågo vi yttermera en mycket stor björn
långt borta på den söderut liggande fastisen. Medan vi
rodde vidare fram öfver den spegellugna sjön, sågo vi
oräkneliga skaror af alkor mellan isen. I allmänhet är
det ett märkligt förhållande, att man uti Ishafvet
ingenstädes finner rikare djurlif än just invid och mellan isen.
Detta gäller ej blott sådana djur, som uppehålla sig
på den för att der söka hvila, såsom sälhundar och
hvalrossar, utan äfven andra. Grönlandshvalen, ett ibland de
största djur man känner, finner endast mellan isen
tillräcklig föda, likaså Narhvalen, och på Grönland göres
den största fångsten af sälhundar just uti de så kallade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free