- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
201

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi träffat i de två förut undersökta bergen; ofvanpå
detta lager utbreder sig en mägtig hyperitmassa, och
på denna hvilar åter ett kalklager, stundom genombrutet
af lodräta hyperitgångar. Kalken innehåller en stor
mängd flintbollar och drushål fyllda af
kalkspatskrystaller. Sådana bildningar uppträda på östra stranden af
Lommebay ett stycke in i fjorden, under det dess vestra
strand till sin geologi är likartad med Hecla Mount:
nästan upprätta lager af mörkgrå kalk utan försteningar,
brun och grå skiffer. I norr stöter denna bildning i
mynningen af fjorden till en glacier, den största vi
hittills sett på Spetsbergen. Den skjuter ut bågformigt i
sundet och stupar i hela sin omkring halfannan mil
långa sträcka ner i hafvet. Isens lager voro vågräta.
Sedan vi passerat Cap Fanshaw, sökte vi i början
förgäfves något lämpligt rastställe. Bergraset gick ända
ned till hafsstranden, och isfoten, den vid stranden efter
islossningen qvarblifna delen af vinterisen, på hvilken vi
hittills vanligen dragit upp båten, då vi skulle rasta,
var redan nästan helt och hållet bortsmält. Efter en
rodd af närmare en mil inåt Lommebay nådde vi likväl
en låg och smal, emellan stenraset och fjorden belägen
sandstrand, på hvilken vi drogo upp vår båt. Något
längre åt det inre af fjorden aflägsnar sig bergskammen
ännu mera ifrån stranden, och bergens sidor äro icke
mera tvärbranta, utan bilda terrassformiga, i jemförelse
med andra närbelägna delar af Spetsbergen ganska
gräsrika afsatser, hvilka utgöra ett älsklingstillhall för
renar. Straxt sedan vi landat, gick Petersen på jagt
och fällde inom en kort stund tre stora, präktiga djur.
Vi hade svårt att föreställa oss, att dessa renar voro
samma slags djur, som dem vi för knappast fyra veckor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free