- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
271

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och moränen, der båten både var mindre utsatt för
vågsvallet och, om så behöfdes, kunde helt och hållet
dragas upp på land. Mot aftonen begaf jag mig upp
på fjellet ifrån norra sidan. Jag måste bokstafligen leta
mig fram uppför den ganska brant stupande fjellsidan,
isynnerhet sedan jag kommit omkring 1300 fot upp, der
den från förra båtexkursionen bekanta kalken slutade och
det öfver den utbredda hyperitlagret vidtog. Då jag
hunnit ungefär två tredjedelar af vägen, började en
stark tjocka att utbreda sig öfver berget, och först efter
tre timmar hann jag den platå, som intager bergets
norra del. Der väntade jag i sju timmar att tjockan
skulle lätta, men förgäfves, och jag kunde ej få en fri
utsigt öfver några tiotal alnar ifrån mig. Jag tillbragte
tiden med att samla vexter, hvilka funnos i stor
ymnighet, mest mossor och lafvar, ända in till den eviga
snön, som från det ofvanliggande snöfjellet på ett ställe
sträckte sig ned till några fot från den i sundet
stupande bergsidan. Slutligen, utledsen att vänta,
återvände jag till båten, och efter några timmars hvila och
när dimman mot natten något tycktes aftaga, besteg
jag ånyo berget, denna gång på hälften kortare tid,
emedan jag nu kände nästan hvarje steg. Äfven nu
var lyckan mig oblid, ty om också den närmaste
omgifningen stundom blef befriad från de dimmor, som
kommande från sydvest följde dalsänkningarne på ömse
sidor om berget, och tidt och ofta höljde denne i en
fullkomligt ogenomskådlig slöja, bortskymdes alla öfriga berg
och ställen, som jag behöfde se. Derföre fick jag ej en
enda vinkelobservation under den tid af åtta till nio
timmar, jag åter tillbragte på berget, och blott en gång
fick jag öfverskåda Waijgats-ögruppen och Stratet ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free