- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
279

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var ganska brant, och det kalla badet syntes hafva
återgifvit den större ungen bruket af hans sårade bakben.
Då vi nalkades grund-isen, gingo de åter till sjös och
simmade åt stranden. Den mindre, som simmade sämre,
sköt jag nu genom hufvudet. Han bogserades till land,
och under det folket drog upp honom, förföljde jag
den andra, som nu tagit vägen uppåt moränen; men
denne sprang rätt bra, jag hann honom ej, utan han kom
efter en lof åter i sjön och till isstycket, derifrån till ett
annat isstycke, och då båten nu åter närmade sig till
land, begaf han sig emot det ställe, der modren låg,
tydligen obenägen att skiljas från henne. Vi upphunno
honom likväl snart och jag sände honom en kula genom
hufvudet.

Den på detta sätt afbrutna kaffe- och
middagskokningen fortsattes nu, och vi upptäckte att yxan ej legat
på sin plats i båten utan blifvit lemnad ett par alnar
bakom det ställe, der björnen föll. Sedan vi inlastat de
fällda djuren och spisat middag, begåfvo vi oss omkring
kl. sex e. m. den 12 Augusti å väg österut, emedan jag
först ville bese den sydligaste af de tjugutre öarne i
Waijgats-ögruppen och derifrån taga några vinklar för
kartan, innan jag åter begaf mig tillbaka till fartyget
för att lätta båten från den tunga och opåräknade lasten.

Redan vid en holme på midten af vår väg kunde
jag skönja, att vi skulle få dimma; men fortsatte likväl
färden och, då vi kommo fram, hade vi svår tjocka. Jag
försökte att från den sydliga spetsen af det lågland, som
omgaf öns inre del, hvilken med brant stupande vaggar
reste sig till omkring tvåhundra fot öfver hafvet, erhålla
några vinklar, men kunde taga endast några få. Icke
heller var det möjligt att komma till det inre af ön, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free