- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
286

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sydöstra stranden, men kunde hela den dagen intet
uträtta för dimman, som till och med hindrade mig att
med någon visshet upptäcka det ställe, dit jag önskade
komma. En ganska rik skörd af vexter utgjorde dagens
nästan enda vinst. Den 20 Augusti var icke mycket
bättre; men jag lyckades likväl efter en ganska besvärlig
färd att komma upp på det berg jag sökt, samt att
derifrån under de korta mellanstunder, då trakten icke
var insvept i dimma, erhålla en del af de
observationer jag önskat och såg tillika, att en
fortsättning af triangelnätet åt Storfjorden ej vore omöjlig, ty
från de längst i söder synliga bergen borde man med
säkerhet kunna se bergen vid Storfjorden.

Den följande dagen besåg jag på närmare håll
glacieren i bottnen af viken. Sedd på afstånd företer den
en svartgrå ismassa, som med en bredd af omkring 1/4
mil intager den dal, som sträcker sig åt sydvest.
Dalen begränsas af bergskedjor, hvilkas ryggar äro jemna,
utan uppstickande spetsar. Bergens sidor äro i lodrät
riktning liksom kölade på det sättet, att mindre
glacierer och fjellbäckar med frostens tillhjelp sopat ned
ett stycke af fjellsidan och qvarlemnat en urhålkning,
som antingen är bar eller fylld af en glacier eller en
snölavin. Dalsänkningen kan man med ögat följa
omkring en mil framåt och glacierens öfre yta visar på
hela denna sträckning ett emot viken sakta sluttande
plan, som blott på ett ställe nära slutet bryter sig och
bildar ett temligen brant isfall af fyrtio till sextio fots höjd.
Ytan är, sa vidt man kan se, nästan fullkomligt fri från
sprickor och har genom inblandadt grus och sten
erhållit en gråhvit färg, som ganska skarpt afsticker emot
de omgifvande bergens bruna, och på norra sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free