- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
293

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

norr om Spetsbergen, att höja den. Sedan jag hvilat
ut efter min tröttsamma vandring vid glacierens fot,
började jag återfärden till fartyget och sammanträffade,
som läsaren torde erinra sig, med Torell och
Nordenskiöld. Efter en stunds samtal skildes vi åter, då jag
begaf mig till Footts’ ö, der jag landade för natten.
På öns södra sida fann jag en grotta urhålkad i kalken
af vågsvallet, som alltjemt spolade in genom dess nästan
cirkelrunda öppning af omkring sex fots diameter. I
hennes inre var en grytformig urhålkning omkring sex
fot under vattenytan. På förmiddagen den 23 Augusti
lemnade jag denna ö, hade under en tilltagande nordlig
storm en besvärlig rodd och anlände vid middagstiden
tillbaka till Aeolus. Dagen derpå inträffade äfven Torells
båtparti, och vi voro sålunda alla väl behållna åter
samlade ombord. I Lomme Bay var ett rikt djurlif; ej
långt från stränderna betade renar, och elfva stycken
blefvo under vår korta vistelse här fällda. En kull af
den vackra högnordiska ripan, som på Spetsbergen
eljest är mycket sällsynt, visade sig. I vattnet tumlade
hvitfiskar, Delphinus leucas, och en fångades. Detta
vackra, öfver tretton fot långa hvaldjur är en af det
egentliga polarhafvets innevånare. De uppehålla sig gerna
nära isen och finnas vid de grönländska kolonierna
aldrig om sommaren, såsom fallet är vid Spetsbergen.
De lefva såsom andra delfiner, uti stim och äro så
skygga, att de endast med svårighet fångas.
Norrmännen fånga dem med en egen slags harpun, en så kallad
skottel, olik den som begagnas vid hvalrossfångsten.
Hvitfisken uppehåller sig ofta i närheten af jöklarne,
framför hvilka vattnet är grumligt af det fina bergmjöl,
som jökeln söndermaler under sin vandring och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free