- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
299

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De sågo tre björnar och en mängd ejdrar, gäss och
annan sjöfogel, samt fogelbon öfver hela ön, och funno
en graf efter en holländare, som der blifvit begrafven
i Juli 1771. Parry såg ön blott på afstånd under sin
resa och utsatte den på sin karta enligt pejlingar.

Nordenskiöld bestämde den vestligaste spetsens läge
till 80° 1’ 6" N. L. och 14° 34’ 15" O. L. Scoresby, hvars
beskrifning öfver ön öfverensstämmer med Phipps’,
uppger dess läge till 80° 1’ N. L. och 12° 43’ O. L. Den
magnetiska inklinationen är 80° 27’ 53". Vi funno ön sådan
Phipps omtalar den. Lagunen var fullkomligt isfri och stod
på vestra sidan af ön genom ett några famnar bredt sund
i förening med hafvet, och dess vattenyta steg och föll
derföre ungefär samtidigt med flod och ebb. En
glaskula, lik den som påträffades i Lomme Bay, hittades
bland drifveden, som låg här och der på strandbädden
emot lagunen och hafvet, dock ej i sådan mängd, som
man hade kunnat vänta på en så låg strand. Ön var
täckt med småsten, spillror af de på det närbelägna
landet anstående bergarterna, och erbjöd botanisten en
ganska klen skörd. På den enformiga slätten kunde vi
på långt håll åt söder skönja något hvitt, hvilket på
afstånd liknade en kalkklippa, och några af oss skyndade
dit för att undersöka, hvad det kunde vara. Vi möttes
der af en anblick så sorglig, att vi troligen aldrig glömma
den. Hela den hvita massan bestod af idel
hvalross-skeletter, i hundradetal eller snarare tusendetal hopade på
hvarandra, och man kunde tydligen se, att många af
djuren blifvit dödade endast för tändernas skull och för öfrigt
lemnade orörda för att af väder och vind förstöras. Denna
benhop kunde lika väl räkna sin tillvaro från de senaste
decennierna som från Martens’ tid, ty ungefär såsom Martens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free