- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
301

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eiland, eller blir lika sällsynt som numera på
Spetsbergens vestra kust, och att samma öde snart träffar de
andra djuren.

Midnattssolen belyste praktfullt de lätta moln, som
hvilade öfver de höga fjelltopparne i Wij de Bay söder
om oss. Det var första gången vi nu på Spetsbergen
sågo hennes skifva sänka sig under hafvets rand vid
horisonten.

Allt ifrån vår ankomst till dessa trakter ända till
midten af Augusti hade vi från östra Spetsbergen
oafbrutet sett isen i norr. Under de sista dagarne af våra
båtfärder var vädret så tjockt, att vi ej hade särdeles
vidsträckt utsigt öfver hafvet från de berg vi bestego.
Vi funno dock alltjemt, att i vester var mycket mera
öppet vatten, än norr om östra Spetsbergen. Vi hade
haft skäl att vänta, att den nordliga vinden, emot hvilken
vi kryssade oss ut ur Heenloopen Strat, skulle hafva
drifvit isen ned emot nordkusten. Men detta var icke
händelsen, ty ända från seglingen ur Stratet till Low
Island, och derifrån till Moffen Island, kunde vi ej
upptäcka minsta skymt af drif-is. Vi kunde ej ens se en
»isblink», det ljusa skimmer, som den snöbetäckta isen
återkastar vid horisonten och som röjer isen redan på
sex till åtta mils afstånd, innan den ses. Det var då i
sanning mycket lockande att härifrån företaga en
segling rätt mot norr, så långt öppet vatten syntes. En
allvarsam öfverläggning hölls också om ett sådant
försök. Torell och de vetenskapliga deltagarne voro böjda
derför. Högst sannolikt var att man åtminstone kunde
komma upp till 82° bredd, om ej mera; det hade alltid
varit af vigt att utröna drif-isens svdliga gräns under
hösten, och dessutom kunde man hoppas att erhålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free