- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
360

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

temligen långt ifrån stranden de egendomligt formade
isolerade fjelltopparne höja sig, hvilka under namnet
Tre kronor från gammalt gifvit Kings Bay sitt rykte —
egentligen en hel grupp af fjell, hvaraf endast de trenne
mera framstående, och med den egendomliga
kägelformen bestämdare utpreglad, gifvit det hela sitt namn.

Ur Professor S. Lovéns dagbok under hans resa till
Spetsbergen låna vi några anteckningar om hans besök
i det inre af denna fjord. Det var den 24 Juli 1837.
I Cross Bay, vid dess norra strand, på hvars sluttande
örland man, som det berättades, tre år förut träffat
öfver tusen hvalrossar, af hvilka genom fångstmännens
oskicklighet endast tre hundra blefvo stuckna, låg
skonerten Enigheden, kapten Anders Michelsen, från
Hammerfest, och derifrån företogs en utflygt till Kings Bay.

»Vi rodde först till en holme belägen utanför Cross
Bay’s södra udde, ett rikt tillhåll för eider, som i
mängd flög upp vid vår ankomst och af båtfolket
plundrades på sina ägg. Vi rodde derefter utmed landet.
Fjellfoten fortsattes här i sakta sluttning mot stranden,
som var af ringa höjd, tio till tolf fot, och
genomskuren af en mängd bäckar, som i sin närhet
framkallat någon grönska af mossa. Medan båten roddes
vidare till den udde, der Kings Bay’s botten kunde ses,
gick jag i land och följde stranden. Marken var nästan
alldeles bar, med små tufvor af Draba hirta eller
Saxifraga oppositifolia spridda i det skarpa gruset, som för
det mesta var ett konglomerat af småstenar af kantiga och
rullade former, sammanhållna af ett rödaktigt kitt, men
så löst, att det af isen och den smältande snön rifves
upp, och illa tilltygar skodonen. På flera ställen hade
isen sammanstufvat grus och stenar i former, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free