- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
389

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Efter en långvarig rodd kommo vi fram till den så
kallade Midterhnken, hvilken är omgifven af en vidsträckt
slättmark, som ifrån sex till sju fots höjd öfver hafvet
sakta höjer sig inåt. Längs med detta lågland fortsatte
vi rodden och landstego här och der för att försöka
jagten, men träffade ej något byte. Efter en flera
timmars tröttande rodd, under hvilken vi passerade en
ansenlig elf, der tusentals gäss, Anser bernicla, voro
samlade, troligen för att gemensamt anträda återfärden
till sydligare nejder, satte vi i land och togo lägerplats
på andra sidan om en udde, der vi ändtligen fingo en
öfverblick öfver den fjordarm, vi ärnade besöka och som,
enligt hvad man påstod, skulle vara den längsta af alla,
hvaruti Isfjorden är delad.

Marken här bestod af ett djupt lager af
söndersmulad, ovanligt lös lerskiffer, som vi under vägen på
flera ställen träffat i anstående berg, samt här och der
kringströdda; ofta betydligt stora sandstens-fragmenter.
Bådadera bergarterna fingo göra oss tjenst för hvar sitt
ändamål. En präktig sandstenstafla lemnade oss det
yppersta bord för vår måltid och lerskiffern beredde oss
ett välkommet material till förstärkning af vår eld, som
dåligt underhölls af den vattendruckna drifved, vi med
stort besvär lyckats hopsamla. En så bituminös lerskiffer,
som här vid Midterhuken, hade jag på intet annat ställe
funnit. Sedan vi intagit vår måltid och något nogare
studerat de talrika, friska fotspår, som i alla riktningar
genomkorsade den fuktiga marken, och ibland dem,
förutom af ren, räf o. s. v. äfven upptäckt de påtagligen
helt nyligen ditsatta märkena efter en respektabel
isbjörn, fortsatte vi åter rodden inåt fjorden, lofvande
oss i förväg det bästa nöje af det måhända snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free