- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
391

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring i vattnet. Sedan vi bergat allt, anträdde vi
återfärden längs med kusten samma väg vi kommit, och,
då natten till den 3 September under fortfarande dimma
bröt in, rastade vi på en utskjutande sandrefvel af
omkring fyra fots höjd helt nära den förut omtalade elfven.
En fortsättning af färden öfver den tre mil breda fjorden
var omöjlig, emedan vi försummat att medtaga kompass.
Jagten hade misslyckats och vi hade ej försett oss med
kött, och vi fingo derföre hålla till godo med en
»spetsbergspudding», som styrman beredde oss af skeppsskorpor,
uppblötta i vatten och stekta i smör, en anrättning som
vi funno förträfflig och rekommendera till en hvar i
samma belägenhet som vi.

Tältet hade emellertid blifvit uppslaget på den
högsta kullen i grannskapet och vi lade oss till hvila.
Men snart väcktes vi af rop från vår man, som vaktade
båten, och fingo se att floden åter spelat oss ett fult
spratt. Vattnet stod rundt omkring tältet, båten låg
långt ut, skild från land genom ett öfver tre fot djupt
vatten, och snart skulle, tycktes det, ej återstå ens en
torr fläck att stå på; men floden var nu som högst,
vattnet började snart falla, och vi kunde åter tryggt
öfverlemna oss åt sömnen.

Först på förmiddagen lättade dimman så mycket
att vi vågade anträda återfärden. Den gick i början längs
med kusten. Efter en stunds rodd upptäcktes renar,
och styrman fällde tvenne, men de voro för vår enskilda
del numera till ingen nytta, ty färden öfver fjorden gick
lyckligt, och först i Advent Bay blef dimman åter tätare.
Vi hade ständig landkänning och kommo åter ombord
klockan nio e. m. ifrån vår utflygt, som vi beräknade
hafva sträckt sig fem mil ifrån fartyget inåt fjorden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free