- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
439

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

godt det låter sig göra. Dessa besök räcka ofta
tjugufyra timmar; ty här finnes ingen natt, som skulle kunna
afbryta nöjena.

Det första, som i dessa trakter väcker iakttagarens
uppmärksamhet, är den högtidliga tystnad, som råder.
Stundom afbrytes den af ett buller, likt en aflägsen åska,
som förorsakas af de ofantliga is- och klippblocken,
hvilka, från afsats till afsats, störta ned i hafvet.

Jag företog mig att bestiga ett af dessa berg,
Rochehill kalladt. Jag nådde ungefär hälften af dess
höjd, och detta genom flera timmars tungt arbete, och
fann der klipporna betäckta med fogelägg af olika storlek.

Man ser här flere bäckar och vattenfall med
förträffligt vatten, hvilket bildas genom snöns upptinande.
Här fann jag ofta Cochlearia, »vildt selleri, vattenkrasse»
och ett mindre antal andra vexter och blommor, ehuru
den vegetation, som betäcker klipporna, merendels
inskränker sig till några arter af mossor och lafvar. Man
ser här hvita björnar af utomordentlig storlek, hvita räfvar,
stengetter, elgar[1], (renar), och omkring tjugu olika arter
landt- och sjöfoglar, såsom vilda gäss, änder, lunnefoglar
och måsar, Mallemooks, såsom matroserna kallade dem,
och hvilkas fjädrar gifva de förträffligaste penslar, jag
någonsin sett, änder med ett präktigt skarlakansfärgadt
hufvud och gula fötter, samt snösparfven, som sjunger
lika bra som hämplingen och näktergalen.

Denna sommar var den vackraste, man någonsin
upplefde under denna höga breddgrad, och vi hade
nästan ständigt klart väder. Emedan vi ännu hade plats
på vårt fartyg, och årstiden ej var långt framskriden,


[1] Vi behöfva knappast anmärka att uppgiften om stengetterna och
elgarne är ett misstag af författaren eller tyska öfversättaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free