- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
34

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först den 20 Juni på förmiddagen sågo vi ett isband
i norr, hvilket dock, då vi kommo närmare, visade sig
vara bildadt af alldeles gles is, och vi fortsatte derföre
vår en gång fastställda kurs emot norden, ända tills den
i början glesa drifisen blef så tät, att ett framträngande
vidare i denna riktning var alldeles omöjligt.
Emellertid afstannade äfven vinden tidtals nästan fullständigt,
och småningom lade sig en tjock dimma öfver hafvet
samt omgaf alla föremål med ett ogenomträngligt, hvitt
hölje. Smärre, nära fartyget belägna isstycken visade
sig nu som aflägsna jättelika isberg, eller i fall, såsom
stundom händer, dessa isstycken voro svärtade af jord,
såsom ett aflägset snöhöljdt land, från hvilket här och
der svarta bergstoppar reste sig högt mot skyn.
Svårigheten att leta sig ut ur den islabyrint, som omgaf
oss, blef derigenom i hög grad förökad, och det kunde
derföre ej mera komma i frågan att hålla någon bestämd kurs,
utan man seglade under hvarje vakt i alla de
väderstreck kompassen angaf åt det håll, der de största
öppningarne för tillfället syntes. Efter att en tid hafva på
detta sätt kryssat af och an, kunde man ej ens då
tjockan lättade se isfritt vatten från masttoppen.
Vi måste nu uppgifva vårt hopp att genast framtränga
till Storfjorden och blefvo i stället, för att ej komma
i »besätt» midt på oceanen, nödsakade att draga oss allt
mer och mer åt nordvest, hvarest vi hoppades att hafvet
skulle vara mindre isbeströdt. Under trenne dygn seglade
vi sålunda framåt under ständig strid med isen utan att
kunna uppnå hvarken Storfjorden eller någon af de
sydligare hamnarne på Spetsbergens vestkust. Ju
nordligare vi kommo, desto glesare blef dock isfältet, och
gynnade af en stark kultje lyckades vi slutligen att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free