- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
36

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en tjenst genom att längre fram lemna en afbildning
och beskrifning af densamma.

Safe Haven är en liten bugt vid Isfjordens norra
strand. Den budar en för de flesta vindar väl skyddad
hamn med mjuk lerbotten och således god ankargrund.
Häraf äfven dess gamla namn, hvilket af norska
hvalrossfångare förvrängts till Sauhamnen d. v. s. Fårhamnen.
Bugtens inre upptages af ett ofantligt, starkt
söndersplittradt isfjell, från hvilket stora isblock ofta nedfalla;
dess östra strand begränsas af ett 50—100 fot högt,
alldeles tvärbrant klippband, som småningom reser sig
till en ej synnerligen hög, närmare isfjellet toppig
bergkamm, bildad af upprättstående lager, hvilka tillhöra
bergkalksformationen och föra ymnigt försteningar,
företrädesvis stora arter af slägtena Spirifer och Productus.
Vestra sidan upptages äfven af likartade, ehuru till en
äldre, ej försteningsförande bildning hörande berg, från
hvilkas sidor åtskilliga små linsformiga, tvärt afskurna
ismassor nedhänga, och på yttersta delen af vestra
stranden skjuter ett ganska ståtligt, ehuru ej vidsträckt
isfjell fram ända till hafvet. Såsom ofta är fallet med
glacierer på Spetsbergen, är detta alldeles tvärbrant
afskuret ej allenast mot hafvet utan äfven mot norr,
der det framgår ett långt stycke öfver en sluttande
sandstrand, och der afskärningen på ett särdeles i
ögonen fallande sätt visar ismassans lagerformiga struktur.
Ett stycke på andra sidan om detta isfjell slutar den
längsmed hamnens vestra strand framgående
bergkammen emot Isfjorden med ett inemot 1,500 fot högt,
framåtlutande berg, som utgör en samlings- och
boningsplats för hundra-tusentals alkor och derföre
erhållit namnet Alkhornet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free