- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
40

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rendalen, och drogo upp vår båt på elfvens norra
strand.

Genast efter landstigningen vandrade jag till en klyfta,
som en liten bäck skurit i fjellet nära vår rastplats,
och insamlade der en mängd försteningar, hörande till
de intressanta Trias-aflagringar, som hafva en betydande
utbredning i Is- och Storfjorden. Följande dagen gick
jag till en något längre bort belägen klyfta på
sydvestra sidan af slätten och var lycklig nog att äfven
der finna ännu vackrare försteningar, bland hvilka må
nämnas stora Nautilusartade snäckor och benfragmenter
af några krokodilartade djur, bland hvilka en del tyckes
hafva varit öfver två alnar långa
. Dylika djurformer möta
oss nu endast i de varma länderna vid eqvatorns grannskap
och dessa oansenliga benfragmenter lemna derföre
åt geologen en utomordentligt vigtig antydan rörande
den fordna fördelningen af klimatet på jordens yta.

Också det för vår proviantering vigtiga renskyttet
blef lyckligt. Hellstad fällde nemligen inalles 7 ganska
feta och förträffliga renar. Det svåraste blef nu, såsom
vanligt vid en dylik jagt, att bära de skjutna djuren
till båten. Renarne höllo sig nemligen ½ till 1 mil inåt
landet, längsmed sydvestra sluttningen af den vackra,
för Spetsbergen gräsrika däld, genom hvilken den elf
flyter, vid hvars mynning vi dragit upp båten. Det
blef derföre ej allenast nödvändigt att bära de skjutna
renarne inemot ½ mils väg öfver en sank och oländig
mark, utan äfven att forsla dem öfver den ytterst strida
elfven. Nära nog hade en af vårt manskap, Olaus,
drunknat, då han efter en lycklig jagt återvände till
båten och vadade öfver denna elf, med tvenne renar
(en renko och en kalf) bundna på ryggen. Då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 22 21:16:48 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polexp1863/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free