- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
42

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märka, huru ej allenast sjögången utan äfven vinden
plötsligen spaknar, då man kommer in i ett äfven
ganska glest drifisfält, för att åter tilltaga i styrka, då
man kommit utom detsamma. Detta för hvarje
Spetsbergsfarare välbekanta förhållande beror tydligen derpå,
att vågorna, då de stöta emot de stora isstyckena,
blifva på ett alldeles oregelmässigt sätt länkade åt olika
håll, till följd hvaraf de stöta emot och upphäfva
hvarandra. Ett på analoga grunder bygdt
vågbrytarsystem, bestående af några stora, ett stycke från
hvarandra förlagda flytande bojar, skulle utan tvifvel med
fördel kunna användas vid mången emot hafvet öppen
hamn.»

Under Nordenskiölds båtfärd sökte Dunér och
Malmgren att genom regelbundna iakttagelser på vattnets
höjd komma till någon kännedom om de lagar, som
reglera ebb och flod på Spetsbergen. De företogo
dessutom ett par kortare utflygter, dels i Safe Haven för
kartering och zoologisering, dels till Alkhornet för att
taga reda på isens läge. Just som de under den
sednare turen lade i land vid fjellets fot, hördes uppifrån
ett egendomligt klingande ljud, hvilket af Uusimaa
förklarades härröra från en björn. Jagtlusten blef
naturligtvis deraf till ytterlig grad upplifvad och alla man
rusade genast åstad i ljudets riktning, men man fann
snart att lätet tyvärr endast härrörde från en räf, som
i största fart flydde uppåt fjellen. Från foten af
Alkhornet kunde man se att isens läge var oförändradt, så att
för ögonblicket ingen utsigt fanns att slippa ur
Isfjorden. Mot middagen den 30:de varsnades i Safe Havens
mynning en segelbåt, hvilken till en början togs för
Nordenskiölds båt, men som snart visade sig vara en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free