- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
45

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Liksom en mängd andra högnordiska foglar kläcker
äfven Spetsbergsejdern kolonivis på vissa, längsmed
Spetsbergens kuster spridda, merendels lågländta holmar,
från hvilkas stränder isen tidigt lossnar, så att de under
sommaren blifva otillgängliga för räfven, hvilken vid
denna tid företrädesvis lefver af ägg och ungfogel. Det
öfvervägande antalet af innevånare på dessa holmar
utgöres af ejdrar, men jemte dem kläcka äfven på de
slätare delarne af holmen gäss och tärnor, samt på spetsen
af några utskjutande klippor en eller annan stormåse.
Förr än isen lossnat, slå ejdrarne sig sällan ned på en
dylik holme, och månget vanligen rikt dunvär blir nästan
obebodt under den sommar, då en fast is alltför länge
sammanbinder ön med fasta landet. Den som ej besökt
en dylik holme, här svårt att göra sig en tydlig
föreställning om det lif, det kif och den strid, som ständigt
råder derstädes. Fogelbona ligga tätt spridda öfver
holmen, flerestädes så nära hvarandra, att man knappast
kan framgå utan att trampa på ägg. Ejderhonan ligger
nästan ständigt på sina ägg. I grannskapet har den
praktfulla hanen intagit sin plats och ger genom ett
ängsligt läte till känna då någon fara nalkas, flyr också
först undan, lemnande sin följeslagerska i sticket.
Honan deremot lemnar sina ägg endast i största nödfall,
och hon har också goda skäl dertill. Några få
ögonblick derefter är nemligen den efter rof ständigt lurande
jon eller, såsom den ofta med rätta benämnes, tjufjon
framme och uppäter de utan skydd lemnade äggen.
Om tvenne bon ligga så nära hvarandra, att ejdrarne
på en gång blifvit bortskrämda från dem, så händer det
ofta att tjufjon hackat sönder äggen i det ena boet,
innan menniskan hunnit plundra det andra. På ett annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free