- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
88

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Spetsbergen. Under öfvervintringen derstädes dogo
emellan julen och nyåret 1844—45 tvenne man, Bergström
och Sunder, den förre af skörbjugg den sednare af
»mavesyge». Sunder sjelf sades hafva uppgifvit, att
orsaken till de häftiga smärtor, som förebådade hans död,
var den, att skomakaren Moberg velat kurera honom med
stött glas. Glaset erhölls genom pulvrisering af ett
timglas, ett af fartygets få räddade inventarier, hvilket
skomakaren begärde och erhöll af skepparen.

Först den 26:te saktade sig stormen och sjögången
något, så att vi kunde uppsöka fartyget, hvilket vi funno
liggande qvar på sin gamla plats utanför hamnen. Under
öfverresan steg jag i land på stranden närmare
sydhamnen och insamlade derstädes bitar af stenkol, hvilka
innehöllo körtlar af ett fossilt, bernstenslikt harz.
Förmodligen härrörde detta harz från fotntida barrträd,
som en gång vuxit i dessa nu så ödsliga trakter.»

På morgonen den 27 Juli afseglade Axel Thordsen
söderut för frisk ost-sydostlig vind, hvilken dock nära
nog dog bort, då vi seglat förbi sydpynten af Bel Sound.
Sednare under passagen förbi Dunders bugt, en bred men
föga djupt inskjutande vik söder om Bel Sound, friskade
den till för en stund men blef sedan åter ytterst svag;
dessutom inhöljdes snart alla oss omgifvande föremål
med en ogenomtränglig tjocka, hvilken först på
middagen den 29:de åter lättade. Då nu landkänning
erhölls, visade det sig, att fartyget efter tvenne dagars
segling blott hunnit till höjden af den ögrupp, som ligger
omkring en mil norr om Horn Sounds mynning och
som utgör den vanliga ankarplatsen för de fartyg, hvilka
ämna besöka Horn Sound. Då tjockan sänkt sig ned
till hafsytan och sålunda försvunnit från de öfre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free