- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
113

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måsar. Den massa af ben, som hvitmenar hvalrossfjärorna
vid Beeren Eiland, Moffen, Sydkap, Tusen-öarne
m. fl., vittnar om den skala, i hvilken detta utrotningskrig
blifvit bedrifvet, och det vore i sanning icke
underligt, om hvalrossen redan längesedan skulle hafva
delat sin slägtinges, den Stellerska sjökons öde.

Ett litet stycke från stranden vidtog en icke
synnerligen brant fjellsluttning, höljd af temligen fint
söndergrusad skiffer och mycket lätt att bestiga; inom
kort hunno vi derföre upp på platån. Här mötte vi
åter. ett minne af ryssarne, nemligen ett högt, till hälften
förfallet kors, som redan från sjön är synligt och på
sätt och vis tjenar som sjömärke, då man seglar in i
hamnen. Dess höga läge (1,000 fot öfver hafvet) hade
förmodligen skyddat det från att likt de flesta kors vid
stranden, t. ex. samtliga de af Keilhau vid Whales
Point beskrifna, bli nedhuggna af de norske och qvänske
fångstmännen. Den högsta toppen ligger något längre
norrut, ungefär 200 fot högre än korset, och vi begåfvo
oss ofördröjligen dit. Sjelfva fjellplatån närmast stranden
var snöfri och liksom vid Whales Point bildad af stora
lösa stenflisor, hvilka tydligen utgjorde bitar af ett utaf
frosten söndersplittradt sandstenslager. Äfven i denna
sandsten träffades en ryggknota förmodligen af ett
saurie-artadt djur. Såsom redan förut blifvit omnämndt
upptages Storfjordens vestkust af ofantliga glacierer, hvilka
gå ända ned till hafvet, och endast här och der afbrytas
af svarta, ofta koniskt formade bergstoppar. Ostkusten
här deremot en helt annan prägel. Emellan Whales
Point och Helis Sound träffar man endast en enda
betydligare glacier, så att stranden för det mesta bildar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free