- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
116

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifismassor, som lågo i sundet mellan ön och fastlandet.
Då bjömen förföljes, söker den nemligen gerna sin
räddning i vattnet, men emedan den ej kan dyka och
simmar långsammare än man kan ro med en båt, är den
der helt och hållet förlorad, och, såsom fångstmännen
uttrycka sig, lika lätt att döda som ett får. Genast då
björnen varsnade Dunérs och Malmgrens båt, begaf den
sig såsom vi väntat ut mot isen. En alltför hastig flykt
stred dock tydligen emot dess värdighet, och den
vandrade derföre högtidligt och långsamt fram till andra
sidan af ön, hvarest den dock hade det missödet att
möta Nordenskiölds båt. Knappt hade Dunér och
Malmgren hunnit i land och börjat att i språngmarsch följa
den väg björnen gått, då tvenne nära nog i samma
ögonblick aflossade skott ljödo från andra sidan af ön
och tillkännagåfvo att jagten var slutad. Isens furste
hade fallit för fångstmännens kulor, just som den
ämnade från den branta klippan störta sig ned i hafvet.
Det ståtliga, bländande hvita djuret trillade nu med
några kullerbyttor ned för klippans afsatser intill en
vid hafsbrynet liggande berghäll, omedelbart vid hvilken
båten kunde lägga till. Utan att man behöfde bära
den en enda aln och utan att ett enda af dess vackra
hårstrån vättes, kunde den derifrån rullas ned i båten
och föras till fartyget. Hela jagten hade knappast varat
en half timme.

Följande dag blåste en våldsam nordlig storm, och
vi hade den glädjen att se en stor mängd is med
strykande fart föras sydöfver, hvilken syn ingaf oss goda
förhoppningar att snart hinna slutet af Storfjorden. På
eftermiddagen inkom ett fartyg och fällde ankar nära
oss. Det igenkändes genast såsom den jakt, hvilken vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free