- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
120

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

haft tillfälle att iakttaga fortplantas ljudet på åtskilliga
ställen af Spetsbergen ytterst svagt. Man kan till
exempel stundom ropa af alla krafter till en annan
person, utan att denne hör det minsta och det på så
ringa afstånd, att man på andra ställen utan minsta
svårighet skulle höra det; ett ljud väcker till följd häraf
nästan aldrig echo utan försvinner spårlöst, derigenom
blott bidragande att öka den högtidliga, hemska tystnad,
som råder öfverallt på Spetsbergen, utom omedelbart
i närheten af alk- och råttkämsfjellen. Emellertid sågo
vi, efter det åtskilliga skott blifvit lossade, fartyget gå
öfver stag och hålla skarpt bidevind ned mot näset.
Vi trodde nu att vi blifvit bemärkte från fartyget, och
för att förekomma en långvarig och tidsödande kryssning
gingo vi ut mot näsets vestra udde. Fartyget tycktes
kryssa in mot en liten bugt, der vi antogo att Hellstad
ämade gå till ankars för att upptaga oss. Vi klättrade
derföre ned till denna bugt, men man kan lätt tänka
sig vår häpnad, då vi sågo fartyget, utan att det minsta
fråga efter våra härifrån fornyade rop, tecken och
bösssalvor segla vidare. Vi hade redan varit på land tretton
timmar i beständig rörelse och utan en bit mat, voro
således både trötta och hungriga, och till råga på olyckan
hade Nordenskiöld ett par stöflar som skafde hans fötter.
När vi slutligen funno, att intet hopp återstod att från
fartyget blifva bemärkte, måste vi således åter klättra
uppför den 500 fot höga strandafsatsen och begifva oss
å stad inåt landet för att afvakta den båt som hade
ordres att afhemta oss. Uppkomne riktades kikaren
genast mot renen, och till vår tillfredsställelse sågo vi
att den blifvit afhemtad. Det var emellertid ej så
alldeles lätt att finna båten, som, när den var nära stranden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free