- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
134

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovanliga buller som uppstått, då de torra skorporna
rasslade emot hvarandra, hade, efter hvad man kunde
döma af spåren i sanden, gjort en ända på visitationen
oeh skrämt den fyrbenta fiskalen på flykten.

Det åtgick öfver en timme att laga tältet och ånyo
hopsamla de kringströdda sakerna. Då emellertid björnen
farit fram alltför oförsigtigt för att undslippa ostraffad
om han skulle återkomma, laddades alla gevär och
intogos i båten, och för att sprida en för björnens näsa
angenäm doft i trakten kastades några stycken fett
renkött på glöden efter den brasa, på hvilken vi kokat
vår aftonmåltid. Kort derefter kröpo äfven alla man
in i tältet för att i sofsäckens varma sköte söka sömn
och hvila. Huru skulle vi vakna när gästen kom? Det
blef nu den stora frågan. Fjellvandringen, renjagten
och den derpå följande rundliga, feta måltiden hade
gjort oss alltför benägna för sömn, för att det skulle
kunnat ifrågasättas att hålla orden†lig utkik. En mängd
förslag uppkastades, bland annat att man borde binda
den ena ändan af ett tåg om den rostade renbogen
eller om benet på en af de skjutna renarne och den
andra om benet på kocken, hvars värdighet tydligen
blifvit mest förnärmad genom björnens besök och som
också visat sig mer förgrymmad än någon annan öfver
nalles näsvishet. Men oaktadt den öfriga besättningens
högljudda bifall, vägrade den eljest öfver sitt mod och
sina mandater alltid skrytsamme kocken på det
bestämdaste att gå in härpå. Han var påtagligen rädd att
blifva bortsläpad som krigsfånge. Förslaget fick sålunda
falla, såsom så ofta är händelsen, utan att något bättre
kunde sättas i stället. Alla man kröpo in i sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free