- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
140

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fångst, ville jag icke gå närmare. Det är ett stort,
vidlyftigt land med höga fjell och stora fjordar, liksom
på Spetsbergen.

Sedan vi passerat mynningen af Hinlopen Strait,
fortsatte vi resan mot söder längs Spetsbergens ostkust,
gjorde någon fångst och kommo lätt igenom, hvarest
vi en månad tidigare icke sluppit fram för is. Den
20:de seglade vi emellan Ryk Yses öar och Stans
Foreland, seglade sedan under sydkusten af Sydostlandet,
tills vi återvände till Norge.»

Den 25:te på morgonen lättade Axel Thordsen ankar
för att segla söderut. Vinden var dock så svag, att
blott strömmen förde oss framåt. Just då vi höllo på
att för alltid lemna Storfjordens norra strand, syntes
en hjord af renar på dess yttersta udde. Naturligtvis
blef fångstbåten genast utsänd. Den återvände inom
kort med ett halft dussin mycket stora och feta djur.
De blefvo skjutna på den låga hyperitudden under
Hvalrossberget, hvilken vi endast tvenne dagar förut
genomkorsat i alla riktningar utan att se spår till några renar.
Det tycktes derföre, som om de nyligen hitkommit öfver
den inlandsis, som från landsidan omgaf näset.
Seglingen fortsättes sedan ånyo längs Storfjordens ostkust
söderut, för det mesta under stark tjocka och svag vind.
På morgonen den 26:te fällde Hellstad en björn, som
blifvit varskodd på isen, och under eftermiddagen sköto
Malmgren och Dunér från däcket en mängd af de små
sälar, hvilka under nedseglingen i Storfjorden af
nyfikenhet kringsvärmade fartyget. De voro så feta att
de flöto, och gingo derföre icke, såsom annars ofta
händer, förlorade, då de dödades i vattnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free