- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
182

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och unga, så att i allmänhet 15—16 icke gifva mer än
en qvartel späck; de gamla, som af erfarenheten känna
denna för dem så farliga ort och derföre sky densamma,
äro mycket större. Ty då man kommer ned på 73° och
72°, hvarest fartygen sällan visa sig, så finner man
derstädes sälar, af hvilka 6—8 lemna en qvartel späck,
hvilket jag vet af egen erfarenhet.»

Af Zorgdragers berättelse framgår, att sälfångsten
på denna tid var af långt mindre betydelse, än den
sedermera blifvit; den då ojemförligt mera gifvande
hvalfångsten tog uppmärksamheten ännu alltför mycket
i anspråk. Tillika synes det nästan uteslutande hafva
varit ungar efter fällningen, som man den tiden
eftersatte[1], och de äldre djuren torde då såväl som nu
hafva varit svåra att åtkomma på det ofvan anförda
sättet eller åtminstone inom kort blifvit det, hvadan
för dessas räkning de förfärliga nederlag, som man ännu
får se tillskrifvas sälfångarnes påkar, sannolikt till största
delen kunna förflyttas till fabelns område. Endast under
fångsten af de späda ungarne kan man ännu komma i
tillfälle att begagna ishackan äfven mot de äldre,
alldenstund modren icke gerna öfvergifver sin unge, hvilken
hon till och med söker att försvara. Vid hvarje annan
tid äro de ganska skygga och endast för en välriktad
kula åtkomliga. Man har till och med velat iakttaga,
att, der de hvila på isen, en af flocken, såsom
förhållandet är med flera andra sällskapligt lefvande djur,
tjenstgör såsom utpost, och att om denne, uppmärksam
på den annalkande faran, får tid att komma i vattnet,


[1] De hvita ungarne blifva hos Zorgdrager aldrig omtalade;
hvalfångareflottan gick också alltför sent till segels — omkring den 20
April plägade man lemna Texel — för att hinna anträffa sådana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free