- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
208

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söderut uppehållas af ön, dels deraf att längre ned i
sydvest isen genom den trängre passagen emellan Island
och den Grönländska kusten blir mycket sammanpackad —
från den nordligaste punkt kapten Graah 1829 uppnådde,
ungefär 65½°, till Scoresbys sydligaste på 69° har
ostkusten icke blifvit upptagen, men den synes dock fortlöpa
i stark nordostlig riktning, — slutligen kunna de också
af långvariga sydliga vindar blifva uppehållna eller, såsom
vi hafva sett, till och med satta i drift ett stycke norrut.

Den 16 April. Sedan vi kommit loss ur isen, hafva
vi kryssat i öppet vatten åt sydvest under ihållande tjocka,
hvarpå man städse får hålla sig beredd, då vinden,
såsom nu är fallet fortfar att hålla sig på sydlig kant,
vexlande mellan S.V., S. och S.O. Thermometern visar
vid middagstiden 0°, morgnar och aftnar står den
endast 1—2° derunder. Stundom är tjockan så tät, att
man endast ser ett par skeppslängder framför sig, och
luren eller skeppsklockan — alltefter som man ligger
för babords eller styrbords halsar — låta med korta
mellanrum höra sig för att förekomma sammanstötning med
mötande fartyg. Då den lättar något, ser man vid
horizonten isblinken såsom ett matt, gulhvitt skimmer.
Stormfoglarne, hvilka ej synts till i isen, följa nu åter
troget vårt kölvatten. Med sin stilla flygt, för ett
ögonblick framskymtande ur töcknet, i hvilket de straxt
derpå åter förlora sig, bidraga de snarare att öka det
tungsinta och nedstämmande i en sådan omgifning än
att upplifva den. Matroserne fördrefvo tiden med att
uppfiska några på en krok med ett stycke späck till
bete. Vid inhalningen streta de af alla krafter emot.
Befnade från kroken qvarlemna de vanligen på däcket
en mängd halfförtärda crustaceer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free