Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Isen blef nu något tätare; vid kommandoropet »alle
man på isen» skyndade manskapet, utan att någon
invändning vidare afhördes, ned på densamma, skyttarne
med sina bössor, de öfriga med selarna bundna om
lifvet. Alla tycktes de för den syn som utbredde sig
framför oss förgäta allt annat, och klängande om
hvarandra nedför de utmed fartygets sidor uthängda
repstegarne gaf man sig knappast tid att afvakta
annalkandet af något isstycke, som syntes utlofva tillräcklig
bärighet. Fattande en ishacka, slöt jag mig i all hast
till tåget. Det bar af med en fart, som snart
gjorde den tjocka pelsrocken besvärlig. Isen befanns
här ej särdeles beqvämlig; de större flaken omkring
6—8 alnar i diameter, bildade af mindre, som skjutits
öfver hvarandra och frusit tillsammans; deremellan
smärre, som gungade under foten och ofta vid den hastiga
beröringen helt och hållet öfversköljdes af Vattnet.
Stundom satte en hög sjö in; isen böljade och ett eget ljud
hördes vid det flaken stötte emot hvarandra; nästan
hissnande kände man sig upplyftas af den kommande
vågen. Manskapet utbredde sig på en lång linea,
skyttarne något framom de andra. Då vi kommit närmare,
fingo dessa befallning att stå stilla, skyttarne nalkades
försigtigt inom håll, och snart dånade skott öfver isen.
Det blef rörlighet i massorna; enskildhetema förmådde
dock icke ögat följa i den förvirrande mångfalden af
detta brokiga hvimmel. Sälarne, sannolikt kort förut
jagade, befunnos vara ganska skygga; dessutom var
vädret ej heller det lämpligaste, ty himlen var mulen
och då och då föll det något snö. De uppskrämda
djuren störtade, då inga större isstycken funnos, bakom
hvilka skyttarne kunnat dölja sig, om hvarandra i vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
