- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
227

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allt mer och mer förtunnades deras linea och vek
tillbaka; efter en eller annan timme bestod den endast af
de längst bort liggande. Utbytet kunde således ej på långt
när blifva så stort, som den ofantliga massan tycktes
lofva. Allteftersom skyttarne gingo framåt, följde folket
efter, afflådde skinnen och släpade dem ombord. Då
fartyget låg temligen nära, drogos de ej såsom vanligt
först i hög. Dessutom funnos knappt några isflak
härtill lämpliga.

Det hela var en tafla af egendomligaste slag. Isen
här och der fläckad af blod; deröfver den molndigra
himmelen; de otaliga sälarne i fjerran försvinnande
såsom svarta punkter; de alltmera aflägset dånande
skotten; manskapet i olika grupper, än sysslande med att
flå de fälda, än dragande skinnen öfver isen. Måsarne,
väntande på rof, flögo skriande omkring; högt öfver de
andras ljöd gråmåsens läte, blott stormfogeln strök mörk
och tigande tätt öfver isen, mellan hvilken här och der
ett nyfiket och förskräckt sälhufvud tittade upp.

En tilltagande snötjocka, som stundtals bortskymde
fartyget, förmådde mig slutligen att vända tillbaka; den
väg jag hade att gå var betecknad af en blodig
strimma, som de framsläpade skinnen lemnat efter sig på
isens tunna snöbeklädnad.

Dagens »fall» var, bland en sådan massa djur, ett af
de sämsta, ty då fångsten på aftonen sammanräknades,
befanns den endast uppgå till omkring 60 stycken.

Hvad björnen angår, så såg kaptenen från tunnan,
hurusom han från Starkodder, vår gamle bekante från
fångenskapen, hvilken efter oss styrde in i isen, blef
helsad med ett par skott, hvilkas smällar hade den
verkan att han i galopp försvann öfver isen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free