Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något skydd väl behöfdes mot den för tillfället rådande kalla och
genomträngande blåsten, som sannolikt ej skulle inom kort upphöra. De
båda officerarne gjorde genast efter landstigningen några observationer
och sysslade sedermera under afbidan på rätta tidpunkten för dessas
fortsättande med uppsättning af tältet, insamling af drifved m. m. De
båda naturforskarne grepo sig an med sitt vanliga landgöra: botaniska
exkursioner och magnetiska observationer. Sedan Kjellman alldeles
tröttnat att vandra omkring i denna ödsliga nejd, hvilken i tröstlöst
armod öfverträffade alla trakter, vi hittills besökt, och de flesta af dera,
som sedermera under expeditionens lopp besöktes, och Wijkander
erhållit ett tillräckligt antal magnetiska observationer, företogo båda en
vandring mot fjordens inre för att få en öfversigt öfver den del, som
från fartyget icke kunde urskiljas. Öfverallt under vägen röjde sig
traktens pinsamma fattigdom på växtlighet. Vid stranden hade det
utfallna vattnet blottat en vidsträckt, här och der med en vattenpöl
försedd sandslätt, från hvilken åtminstone för tillfället allt lif syntes
vara bannlyst. Färska spår efter renar i den fina, rödaktiga sanden
var det enda, som angaf, att lefvande varelser här någon gång
uppehålla sig. Från stranden höjde sig landet temligen hastigt mot det
närliggande berget. Denna strandsluttning utgjordes hufvudsakligen af
tätt bredvid hvarandra liggande, af grus och sten bildade bäddar för
nu utsinade fjällbäckar. Mellan dessa sten- och gruslager sträckte sig
smala tufviga jordremsor, på hvilka sparsamma individ af några få
bland Spetsbergens alldagligaste växtarter, såsom Dryas octopetala,
Papaver nudicaule, Draba alpina och Luzula hyperborea framsläpade
en sorglig tillvaro. Den branta bergsidan var öfversållad med större
och mindre stenar och klippblock, mellan hvilka undantagsvis det vid
snösmältningen nedrinnande vattnet låtit nog mylla blifva qvar, för att
högre växter der skulle kunna taga sitt hemvist. Efter några timmars
enformig vandring uppnåddes det ställe, der fjorden helt tvärt antog
formen af en smal ränna, och från det bredvid liggande berget visade
sig här, att rännan, längre inåt något utvidgande sig, fortsatte ännu
ett ej obetydligt stycke mot norr och förlorade sig i en af branta
fjäll omgifven, glacierrik kitteldal. Under återvägen varsnades på
långt afstånd några renar, som helt makligt tågade förbi det uppslagna
tältet, utan att dock märkas af tältets innevånare, och begåfvo sig upp
i en lång dalgång, som utmynnade nära tältplatsen. Då Kjellman och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
